torsdag 10 juni 2010

Vem beslutar om våra lagar?


Idag får Sverige kritik för hur flyktingar massavvisas. En av ministrarna i regeringen fick frågan om hur hon ser på det. Svaret var det är inte bra och att detta är ett myndighetsbeslut så hon vill inte kommentera det. Sant att beslutet är ett myndighetsbeslut. Den fråga journalisten borde ställt då är rimligen "Vem har föreslagit och stiftat lagen som myndigheten grundar sitt beslut på?" Det gjordes inte. Det är riksdagen som beslutar på förslag av regeringen. Nästa fråga skulle kunna varit "Är du beredd att ändra detta så att Sverige inte ska göra så här fler gånger?" Inte heller den frågan ställdes.
Svaret på denna fråga är för min del att vi ska i Sverige behandla även de som inte får uppehållstillstånd som våra gemensamma internationella regler föreskriver. Det gör inte Sverige idag och ansvariga kan väl ingen annan än svenska regeringen vara?

tisdag 8 juni 2010

Annars.....

Vaknade i morse till nyheten att det ska införas sanktioner - straff för de som av olika orsaker inte gör som det är sagt. Denna gången handlade det om EU. Länder som inte sköter sig ska få straff säger finansminister Borg. Frågan är inte ny. För oss som jobbar i Jönköpings läns landsting har detta varit en verklighet ett tag.
Inför 2009 infördes vad som kallades kvalitets och prestationsersättning. Så här fungerar det. De borgerliga tar 2 % av anslaget i budget och ger tillbaka det om personalen kvalitetsutvecklar mer än tidigare och presterar mer än tidigare. De som inte klarar kraven får inte tillbaka sina pengar.
Vi Socialdemokrater är inte emot kvalitetsutveckling inte heller effektiviseringar. Problemet dyker upp när inte bakomliggande orsaker får betydelse. Tänk om det saknas personal, de finns inte att rekrytera. Varför ska då de straffas? Klarar de uppgiften bättre med mindre pengar? Den frågan har vi ställt massor av gånger men inte fått något svar.
Så införde den borgerliga regeringen tillgänglighetsmiljarden. De som klarar av tillgängligheten får mer pengar av staten. De som inte klarar det får inget. Vem har största behovet?
Den fråga jag och mina partikamrater ställer är var får man den bästa och mest stabila utvecklingen? När man tror på sina medarbetare eller när man inför sanktioner? Jag vet vad jag tror på - medarbetarna!