tisdagen den 1:e februari 2011

Frågor

Mannen på bilden är Paulo Freire, född i Brasilien på 20-talet och sen 1997 lever han inte längre bland oss. Han lämnade mycket till sina medmänniskor. Hemma i Brasilien gjorde han sig känd för att arbeta mot analfabetism. Hans arbete var så framgångsrikt att han blev obekväm för de styrande.
En period var han också engagerad i kyrkornas världsråd med utbildningsfrågor.
Vad var det som var så framgångsrikt i hans pedagogik att det ledde till fängelse? En del kallar hans pedagogik för befrielsens pedagogik andra frågandets pedagogik.
Genom bilder av de fattigas hyddor och de rikas stora egendomar gav han folket ett språk som på sikt gav kunskapen att både kunna läsa och skriva. Det gav folket makten att också ställa krav. Detta är givetvis bara en liten bild av hans arbete som var oerhört stort och viktigt.
Frågan är alltid spännande. Svaret inte lika mycket. Sen länge har jag en diktstrof som jag bär med mej. Jag kommer inte ihåg den i sin helhet men delar av en strof får du "Svaren river mina brofästen ..... frågorna slår ett nytt valv".
Vi alla bär ett ansvar att vi vågar leva i frågorna och fördjupa dem. Enkla svar riskerar att ta bort glädjen att gå på djupet.

torsdagen den 27:e januari 2011

Förebild i ledarskap

I en intervju på 90-talet fick jag frågan om vilka politiska förebilder jag hade. Mitt svar bl.a. Nelson Mandela.
Hans kamp var en bidragande orsak till att jag blev politiskt aktiv. Olof Palme fick mej att ta steget in i Socialdemokratin. Jag var emot apartheidpolitiken i Sydafrika. Redan som söndagskolbarn upprördes jag när jag av missionärer fick höra hur de svarta behandlades i Sydafrika.
Apartheid föll och Nelson Mandela blev det fria Sydafrikas president. Han hade suttit fängelse och fått utstå mycket lidande tillsammans med många andra i kampen mot apartheid för alla människors lika värde.
Nelson Mandelas budskap till sitt land när han blev president var försoning, aldrig hämd. Han visste att vägen framåt aldrig kan gås om man har hämd som riktmärke. Han var lika tydlig om att historien kan vi inte påverka men framtiden kan vi förändra. Hans arbete med försoning mellan förtryckare och förtryckta är ett enormt föredöme.
En framtid grundad på allas lika värde innebär att vi alla behöver försonas med historien för att kunna gå framåt. Både den som förtrycker och den som förtrycks. Kanske har vi alla varit i båda rollerna vilket borde ge insikter om hur viktig försoning är.
Att vara ledare innebär också att de av oss som har ledaruppdrag ska gå i första ledet för försoning.

måndagen den 11:e oktober 2010

En stilla undran

I slutet av förra veckan meddelades det vad det var Per Schlingmann ska jobba med när han lämnar partisekreterarskapet bakom sig. Han ska bli regeringens PR-ansvarige.
Det är inte utan att vi då ställer frågan vilka regeringar har i historien behövt ha PR-ansvariga?
De jag kommer på väcker ytterligare frågor.

torsdagen den 16:e september 2010

Respekt

Mötte nyss några av våra valarbetare. De var upprörda. En av länets borgerliga ministrar var på torget och talade under torghandeln. Hon hade bett vårt kommunalråd om en debatt. Han hade avböjt och gjort andra prioriteringar i valarbetet. Ministerns e-post och kommunalrådes svar finns i kommunens diarie. Trots att hon fått ett nej så står hon och talar om att hon inte fick debattera med honom. Visst är det märkligt. Hon företräder det parti som förr gick till val på etik och moral. För mej är det etik att respektera ett nej även i brinnande valrörelse. För mej är det moral att inte tala om de som inte kan försvara sig.

onsdagen den 15:e september 2010

Fredrik Reifelt misslyckades

Det kunde bli en dunderrubrik i media. Med tanke på rubriksättning som varit. Har nyss lyssnat på radion när Lotta Bromé frågade ut honom. Sämst av alla partiledare på snabbfrågorna. Kommer det att bli tidningsrubriker kring detta? Kommer någon hävda att han var sämst av alla? Troligen inte.
Lotta konstaterade att han inte tydligt kunde svara ja eller nej. Själv påstod han att det var grundlig han ville vara.

måndagen den 13:e september 2010

Vad kostar det?

eller kostar det något? Under en lång tid har Socialdemokraterna i landstinget frågat efter kostnaderna för vårdvalet. Så här fem i tolv inför valet utlovades en redovisning .
En redovisning kom men den var långt ifrån heltäckande, förr oförskämd. Ut till media gick budet att den hade kostat ca 5 miljoner och att det inte skulle överstiga 8 miljoner.
Vi saknade redovisning av övertalig personal och förväntade kostnader där. Vi saknade redovisning av hur många garantipensioner som kommer göras. Vi saknade i redovisningen de beslut som redan tagits.
Bara de tre punkterna jag räknat upp kommer kosta miljoner.
Det fina med vår gemensamma hälso- och sjukvård är att den ska vara öppen för insyn och de som är i ett och samma patient, länsinvånare och skattebetalare har rätten att få veta hur pengarna används. Varför får de inte veta det nu?

måndagen den 6:e september 2010

En öppen fråga

till moderaterna. Har de senaste dagarna sett att en moderat riksdagskandidat från Stockholm varit på besök i länet. Hon skulle knacka dörr i länet. Först en artikel där hon var i Jönköping sen en artikel där hon var i Nässjö. Det är inte utan att jag undrar hur många dörrar hon hann knacka. Det kan väl inte vara så att det bara blev en presskonferans för att komma in i media.