Förebild i ledarskap

I en intervju på 90-talet fick jag frågan om vilka politiska förebilder jag hade. Mitt svar bl.a. Nelson Mandela.
Hans kamp var en bidragande orsak till att jag blev politiskt aktiv. Olof Palme fick mej att ta steget in i Socialdemokratin. Jag var emot apartheidpolitiken i Sydafrika. Redan som söndagskolbarn upprördes jag när jag av missionärer fick höra hur de svarta behandlades i Sydafrika.
Apartheid föll och Nelson Mandela blev det fria Sydafrikas president. Han hade suttit fängelse och fått utstå mycket lidande tillsammans med många andra i kampen mot apartheid för alla människors lika värde.
Nelson Mandelas budskap till sitt land när han blev president var försoning, aldrig hämd. Han visste att vägen framåt aldrig kan gås om man har hämd som riktmärke. Han var lika tydlig om att historien kan vi inte påverka men framtiden kan vi förändra. Hans arbete med försoning mellan förtryckare och förtryckta är ett enormt föredöme.
En framtid grundad på allas lika värde innebär att vi alla behöver försonas med historien för att kunna gå framåt. Både den som förtrycker och den som förtrycks. Kanske har vi alla varit i båda rollerna vilket borde ge insikter om hur viktig försoning är.
Att vara ledare innebär också att de av oss som har ledaruppdrag ska gå i första ledet för försoning.