Jag häpnar

Med dagens morgontidning fick jag klart för mej skillnaden mellan särintresse och allmänintresse ur moderat synvinkel.
För en moderat är alla miljökämpar ett särintresse. Likadant med de som kämpar för justa arbetsvillkor, tillsammans med hela frivilligsverige som kyrkor, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och all annan föreningsverksamhet. Snabbt blev de också hopförda med näringsliv och banker som ett särintresse.
Allmänintresset som moderaterna då skulle företräda blir om jag förstår det rätt de som sänker skatterna för de redan välbeställda. Allmänintresse skulle också vara att försämra villkoren för sjuka och utförsäkrade samt försämrade villkor i arbetslivet.
Tidigt i politiken fick jag lära mej vikten av att just samarbeta med organisationer som har just ett speciellt intresse. Arbeta med och stödja för att de är en viktig del i vårt välfärdssamhälle.
Dessutom är jag stolt över att vår partiordförande under hela denna mandatperiod tagit sig tid för samtal med ledare för olika organisationer för att bygga framtidens Sverige. Så har också hennes företrädare gjort, det är starkt.
Dagens statsminister har t.ex. inte träffat kyrkans och fackets folk för att föra dessa samtal. Under finanskris och lågkonjunktur var det många ur olika brancher som också saknade just dessa samtal - men de företräder enbart ett särintresse

Medlemsveckor på Klappa

Solen skiner, det är grönt och lummigt och vi har öppnat Klappastugan för medlemmar i arbetarrörelsen under två veckor. Idag torsdag och i morgon fredag är det min tur att vara värd.

Tidigare i veckan var våra SSUare här o var värdar. Till helgen och nästa vecka är det också öppet mellan 10 o 5 varje dag.

Ett fint tillfälle att bara vara och semestra på hemmaplan.

Vem beslutar om våra lagar?

Idag får Sverige kritik för hur flyktingar massavvisas. En av ministrarna i regeringen fick frågan om hur hon ser på det. Svaret var det är inte bra och att detta är ett myndighetsbeslut så hon vill inte kommentera det. Sant att beslutet är ett myndighetsbeslut. Den fråga journalisten borde ställt då är rimligen "Vem har föreslagit och stiftat lagen som myndigheten grundar sitt beslut på?" Det gjordes inte. Det är riksdagen som beslutar på förslag av regeringen. Nästa fråga skulle kunna varit "Är du beredd att ändra detta så att Sverige inte ska göra så här fler gånger?" Inte heller den frågan ställdes.

Svaret på denna fråga är för min del att vi ska i Sverige behandla även de som inte får uppehållstillstånd som våra gemensamma internationella regler föreskriver. Det gör inte Sverige idag och ansvariga kan väl ingen annan än svenska regeringen vara?

Annars.....

Vaknade i morse till nyheten att det ska införas sanktioner - straff för de som av olika orsaker inte gör som det är sagt. Denna gången handlade det om EU. Länder som inte sköter sig ska få straff säger finansminister Borg. Frågan är inte ny. För oss som jobbar i Jönköpings läns landsting har detta varit en verklighet ett tag.
Inför 2009 infördes vad som kallades kvalitets och prestationsersättning. Så här fungerar det. De borgerliga tar 2 % av anslaget i budget och ger tillbaka det om personalen kvalitetsutvecklar mer än tidigare och presterar mer än tidigare. De som inte klarar kraven får inte tillbaka sina pengar.
Vi Socialdemokrater är inte emot kvalitetsutveckling inte heller effektiviseringar. Problemet dyker upp när inte bakomliggande orsaker får betydelse. Tänk om det saknas personal, de finns inte att rekrytera. Varför ska då de straffas? Klarar de uppgiften bättre med mindre pengar? Den frågan har vi ställt massor av gånger men inte fått något svar.
Så införde den borgerliga regeringen tillgänglighetsmiljarden. De som klarar av tillgängligheten får mer pengar av staten. De som inte klarar det får inget. Vem har största behovet?
Den fråga jag och mina partikamrater ställer är var får man den bästa och mest stabila utvecklingen? När man tror på sina medarbetare eller när man inför sanktioner? Jag vet vad jag tror på - medarbetarna!

Vatten

Mina kära vänner från södra afrika är på besök. De kom med tåg från Kastrup till Nässjö och förundrades över alla sjöar utmed stambanan till Nässjö. Undrade om vi gjort alla dammar eller! Så tog vi buss och båt till Visingsö, ännu mer vatten. I deras ögon var det ingen insjö, det var ett hav. Dan efter gjorde vi ett studiebesök hos Elin lagerqvist, kommunalråd för S i Jönköping. Det handlade om miljöarbete och vi avslutade med ett besök på Simsholmen, reningsverket i Jönköping. Hur kul kan det vara kanske du tänker. Det gav underlag för en dialog om tillgången på vatten.
Själv kommer jag ihåg när jag var i Namibia första gången och besökte ett fattigt område i Västra Namibia. Det var kväll och människorna kom bärande på vattendunkar. För att få friskt vatten var de tvugna att gå till vattenkranen i området och dessutom betala ganska mycket för det!
Elin uttryckte så fint hur hon ser på vatten och sa ungefär så här "Vi behöver luft och vi behöver vatten för att leva. Ingen ska egentligen kunna äga dessa tillgångar. Dem äger vi tillsammans som bor här på jorden." För oss i Sverige så är vatten självklart och det finns i stora mängder. Vi betalar bara för att få det rent igen och eftersom vi alla hjälps åt att betala är räkningen inte hög. För mina vänner i Afrika är vatten ofta en bristvara. Vattnet är inte alltid rent och de betalar till någon som tror att de kan äga denna naturresurs.

Våren kommer nog

Visst har jag undrat ibland, vart tog våren vägen? Hoppades, trodde att den skulle komma med maj månad. Det har regnat en hel del. Det har blåst kalla vindar. Vinterkläderna har jag hängt undan men har istället fått ta till tröjor under vårjackoan för att hålla värmen
Helgen som gick innebar en resa till Halland. Där har våren kommit längre. Redan som barn lärde jag mej uppskatta bokskogens skira grönska. På resa till Halland som barn fick jag varje vår höra hur vacker bokskogen är. Det är sant. Jag ser det tydligt som vuxen. Ljuset som på våren lyser genom de skira bladen är löftesrika. Det verkar som om ljuset lovar något mer. Den lovar att våren, värmen och solen kommer.

Vem ska sprida det glada budskapet?

I gårdagens tidning här hemma möttes jag av rubriken "Broderskapare avkristnar landet". Det var Kd:s oppositionsråd i kommunen som blivit provocerad av en artikel i samma tidning. Vi konstaterade att den kristna gruppen för socialdemokraterna var större än deras riksdagsgrupp. Vi talade också om att vi stod för den kristna vänstern och att de var våra huvudmotståndare som vi tycker är långt ut till höger i politiken.

Svaret kom att vi avkristnat Sverige genom barnomsorg och maxtaxa samt att många av de kristna värdena försvunnit på grund av oss.

Det är inte utan att jag blev paff för detta svar. Jag är stolt och glad över att jag får leva i ett land med religionsfrihet och att jag får ha min tro. Men inte kan jag tycka för det att spridandet av det glada budskapet skulle vara politiskt. Det är kyrkans och dess medlemmars ansvar att göra detta. Sen är kyrkor och föreningar en viktig del av vårt demokratiska välfärdssamhälle och ska givetvis få och får stöd från det offentliga.

Personligen inspireras jag av min kristna tro för politiskt arbete. Då genom budskapet om alla människors lika värde och att se min medmänniska. Att inte driva en politik som gynnar mej själv utan som ser till att minska klyftorna mellan människor. Att driva en politik som ställer människor tillsammans istället för mot varandra.