Bortförklaring

En opinionsmätning är inte mer än just en mätning. Det är på valdagen det gäller. Just i dagarna har två nya mätningar visat att svenska folket önskar en annan regering. Jo, jag tillhör den gruppen med. Men det har nog ingen tvekat på. Opinionsmätningar har under lång tid visat ett övertag för den rödgröna sidan. Jag kan inte minnas att de borgerliga haft ledning på ganska lång tid. De senaste mätningarna har nu tvingat Fredrik Reinfeldt att kommentera rådande läge. Jag erkänner villigt att jag blev förundrad när förklaringen till tappat förtroende i opinionen är ordförandeskapet i EU. Inte med en stavelse kunde jag läsa i artikeln om människor som slås ut pga regeringens regler för sjuka. Inte heller om att förändringar som gjort rika rikare och fattiga fattigare. Inget om människor som får gå från jobb till försörjningsstöd eftersom han gjort A-kassan så mycket dyrare. Dessutom kunde jag läsa att det är en ickepolitik som människor ger sitt förtroende i opinionsmätningarna. Att fördumma väljarna att de ger sitt stöd till något de inte vet något om - ja hur ska man kommentera det?

Barnperspektivet

Helgens utspel av Kd får mej att bli sorgsen. Nu ska barn, för lagen säger att de är barn, ställas inför någon form av specialnämnd när de begår brott. Jag tillhör dem som tycker att barn ska få vara barn, så även nu. De ska framförallt behandlas som barn. Att göra dem till minivuxna är fel. Visst finns det barn som begår brott och gör fel. Med det resonemang som Kd nu för kan jag tro att familjepartiet har abdikerat. Eller så har de tagit teologin in i politiken. I detta fall arvssynden. Nej jag tror inte på den. Min syn på människan är att hon i grunden är god. Min tro säger att vi ska ha barnets perspektiv på den politik som vi formulerar. Det perspektivet saknar jag i förslaget. Jag ser mest vuxna som gett upp.

Munkavle

Jag har under den senaste veckan undrat vart näringsministern är. Frågan om svensk bilindustri i framtiden och Vattenfall är nog inte det vi kan säga är framgångsfrågor för henne. Nu ska jag tydligt säga att även om hon inte hörts i debatten så har jag inte saknat henne. Men visst är det underligt att ansvarig minister så lyser med sin frånvaro när så många jobb är hotade, när viktig svensk industri är i gungning. Hennes sakkunnige uttalar sig och reser till USA och en annan minister uttalar sig i hennes tystnad. Är hon belagd med munkavle? Har man inte råd med fler fadäser? Frågorna ställer jag men Maud är tyst - ovanligt!

Snökristaller

Det är vinter och äntligen har det blivit kallt. Blå himmel och solljus som lyser i snökristaller på dagarna. På natten är det månsken som lyser i snökristallerna. Vackert. Jag gläds åt det vackra i vår natur men (varför finns det så ofta ett men) samtalen de senaste dagarna har präglats av en annan kyla som är långt ifrån vacker.
I olika sammanhang har jag mött människor som är ledsna, rent av bedrövade, över ett hårdnat samhälle. Arbetslösheten är hög, riktigt svårt sjuka får inte ut sin sjukförsäkring och fler än på mycket länge knackar på dörren hos våra socialkontor för att få bidrag. Det försäkringssystem som byggdes upp i Sverige för att skydda vid sjukdom och arbetslöshet har effektivt monterats ner under de senaste åren. Samtidigt har skatter sänkts för oss med höga inkomster. Det känns som om vi backar in i framtiden.
Det kan inte hjälpas jag oroas för att en del skulle vilja ha ett system där rika ger allmosor till de fattiga för att på det viset få känna sig duktiga. Jag vill känna mej duktig genom att få betala skatt efter bärkraft. Då behöver ingen stå i tacksamhetsskuld. Skatter ska förädlas till det som håller ihop vårt välfärdssamhälle, sånt som jämnar ut klyftor mellan människor och möter behoven. Ett sånt samhälle är varmt när det är kallt ute. Ett sånt samhälle vill jag ha.