Snökristaller

Det är vinter och äntligen har det blivit kallt. Blå himmel och solljus som lyser i snökristaller på dagarna. På natten är det månsken som lyser i snökristallerna. Vackert. Jag gläds åt det vackra i vår natur men (varför finns det så ofta ett men) samtalen de senaste dagarna har präglats av en annan kyla som är långt ifrån vacker.
I olika sammanhang har jag mött människor som är ledsna, rent av bedrövade, över ett hårdnat samhälle. Arbetslösheten är hög, riktigt svårt sjuka får inte ut sin sjukförsäkring och fler än på mycket länge knackar på dörren hos våra socialkontor för att få bidrag. Det försäkringssystem som byggdes upp i Sverige för att skydda vid sjukdom och arbetslöshet har effektivt monterats ner under de senaste åren. Samtidigt har skatter sänkts för oss med höga inkomster. Det känns som om vi backar in i framtiden.
Det kan inte hjälpas jag oroas för att en del skulle vilja ha ett system där rika ger allmosor till de fattiga för att på det viset få känna sig duktiga. Jag vill känna mej duktig genom att få betala skatt efter bärkraft. Då behöver ingen stå i tacksamhetsskuld. Skatter ska förädlas till det som håller ihop vårt välfärdssamhälle, sånt som jämnar ut klyftor mellan människor och möter behoven. Ett sånt samhälle är varmt när det är kallt ute. Ett sånt samhälle vill jag ha.