Hur ofta ställer vi inte frågan "läget då?" när vi möts. Jag gör det ofta. Hur ofta förväntar jag mej något annat svar än "jodå bra, själv då?" Inte så ofta får jag erkänna.
De senaste två dagarna har jag vid två olika tillfällen mött personer som sagt till mej att jag ser trött ut! Det kanske jag gör men konstigt nog känner jag mig inte så trött. Konstigt nog har detta ändå inneburit att jag tittat extra noga i spegeln om jag är glåmigare än vanligt. Tycker inte det. Sen har jag funderat på om jag sover sämre, orkar mindre osv. Nekande här med. Men frågan har ställts och jag letar efter svaret. Ändå vet jag att frågan är ställd av omsorg.
Andra gånger har jag mött de som sagt att jag är glad och ser pigg ut. Då blir jag glad men jag lägger inte alls så mycket energi på att försöka förstå vad personen ifråga sett.
Jag ska försöka bli bättre på att vänta in svaret från de jag ställer frågan till. Men framför allt ska jag ge mer sådant till mina medmänniskor som ger energi och stärker.
Om tack och godhet
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar