En vecka

Den går alldeles för fort och ambitionerna hinns inte heller med. Veckan som gått innebar praktik på vårdavdelning 3 på Nässjöklinikerna. Tack till er alla som ställde upp och gav mej en fin praktikdag.
Så fick jag återigen vara med om en borgerlighet som förhandlar inför öppen ridå. Denna gång på bolagsstämman för Jönköpings länstrafik. Att det är svårt för fyra att komma överens det har vi anat länge.
På fredagen var jag i Stockholm det var både partistyrelse och 80-årskalas för kristna socialdemokraters förbund. Diskussionerna på styrelsen är givande och öppna. Jag känner mej glad och inspirerad efteråt.
Lördagen användes till arbete för både Folkets Park och scouterna i Allianskyrkan. Visst är det fint att få vara med i så olika uppgifter. I allt föreningsliv möter jag människor som är engagerade och vill något. Vad skulle vårt samhälle vara utan detta engagemang.
Söndagen, det blev ingen gudstjänst men väl eftertanke på hemmaplan vid fönsterputs och annat praktiskt arbete.
Jag kan avslöja här att jag i visst kan vara lite konservativ. När adventsljusstakar och stjärnor ska upp i mina fönster till helgen så måste fönstren vara putsade. Detta inpräntades i mej under de år jag jobbade på ålderdomshemmet i Gnosjö. Det sitter fast i mej idag nästan 30 år senare!

Att växa tillsammans

Det skiljer många mil mellan oss. Men vi är ändå viktiga för varandra. Ett nätverk av kvinnor som alla är politiker på ett eller annat sätt. En del vill bli parlamentariker, andra är det. En del är ministrar, andra drömmer om att bli det. Någon är aktivist och vill inte alls bli något annat. Alla är vi tacksamma för att våra vägar har korsats och vi finns till för varandra.
Under några dagar i Maseru, Lesotho har vi samtalat om hur vi kan utvecklas som kvinnor och politiker. Hur vi kan förverkliga våra visioner i de partier vi tillhör eller i de länder som vi lever i.
Det här är starka stolta kvinnor och jag är så glad att jag kan säga de är mina vänner. Tillsammans med dem får jag insikter och utsikter.

Packat och klart

Ibland ska allt hända, helst igår, senast idag. Den gågna veckan har varit sån. Får väl skylla mej själv, kongress förra veckan och sedan mitt kvinnliga nätverk nästa. En vecka av jobb på hemmaplan däremellan och allt ska fixas.
Jag ska åka till södra afrika och träffa det kvinnliga nätverket med politiker. Det ska bli kul att träffa dem igen. Trots avstånd så är det ändå så att jag räknar dessa kvinnor som mina vänner. Vi lär oss så mycket av varandra. Den här gången ska vi jobba med frågor som socialdemokratins värderingar, organisationsutveckling och hur man driver en ide till ett politiskt beslut.
Inför resan skulle jag få kopletterande vaccinering. Trångt i min almanacka och en viss tid mellan de båda doserna. Dessutom kom vaccinet för sent. Många odds som talade emot att detta skulle fixas. Nu vill jag säga ett tack till er som i går eftermiddag ställde upp och fixade detta.

Tjuvlyssnat

Idag behövde jag snabbt äta lunch för att hinna med det som står på agendan. Stegen ledde mej till en utav Nässjös lunchrestauranger. Det är där jag tjuvlyssnade, eller vaddå, herrarna vid bordet bredvid pratade så högt att det inte gick att undgå att höra dem.
Först hörde jag berättelser som troligt skulle locka fram skratt om våra invandrare. De var inget kul men ganska fördomsfullt. Dessutom är det så att den restaurang som vi alla var på ägs av invandrare även de som jobbar där är det. Deras tjänster ville vi alla ha i alla fall.
Sen förstod jag att detta var företagare för i nästa samtalsämne blev det ganska synd om dem med alla regler som de måste klara inom arbetsmiljöområdet. Att reglerna är till för att de anställda ska ha justa villkor nämndes inte.
Den sista slängen som jag hörde lät ungefär så här "Å våra politiker då vad har de för utbildning för sina jobb?" Det kan man undra. En utav våra duktiga tjejer i Landstingsgruppen brukar säga att hon har examen i LHS. Inte många har hört om den examen men när hon förklarar så kan vi alla skratta med. Hon har examen i Livets Hårda Skola. Henne och många andra politiskt förtroendevalda jag mött från olika partier har genom studier i LHS också fått med sig ett stort mått av förnuft. Den kunskapen är lätt att bära.

Hemåt till vardagen

Sitter på tåget på väg hem från s-kongressen.
Trött, hur det nu kan komma sig jag har inte behövt jobba så hårt som ombuden. Vad blir jag trött av? Alla möten, alla beslut och alla människor runt omkring mej. Visst är det konstigt, jag som tycker så mycket om just det blir trött av det. Tar väl till det svenska ovanliga ordet lagom. En kongress är aldrig lagom, den är mer ger mer, tar mer och är en så fantastisk upplevelse.
Förväntansfull, trots attt jag fått vara en del av hela denna process med besluten. Rådslag, toppmöten, partistyrelse och nu kongressen så känner jag förväntan. Nu kommer fortsättningen, valrörelsen har startat.
Tacksam, jag är ödmjukt tacksam för allt jag får vara med om.
I morgon vardag igen. Rutiner blir välkommet efter kongressveckan.