Här där möjligheternas land formuleras och beslutas finns det vackra röda rosor.
Det är rosor som delas ut och rosor som står här som prydnad. Det är vackert.
Alla människor som är här och på andra platser är också vackra som rosor. Jag tänker på en strof i en låt av Freda. När jag första gången hörde låten och strofen blev jag först upprörd, jag lyssnade inte färdigt. Det är vanligt och mänskligt att vi gör så.
Första strofen var "En del är vackra" där blev jag upprörd och tänkte nu kommer det väl något typ andra är fula. Men så fel jag hade, fortsättningen låter "andra är vackrare".
När jag väl lyssnade så blev jag så glad. Visst är det så att vi alla är vackra. Vår uppgift här i livet är att se det vackra hos varandra.
När någon säger rosor tänker jag genast; taggiga, svårskötta och kort blomningstid - men så behöver det inte vara har jag lärt mig nu. Taube kanske hade rätt.
SvaraRadera