En stilla undran

I slutet av förra veckan meddelades det vad det var Per Schlingmann ska jobba med när han lämnar partisekreterarskapet bakom sig. Han ska bli regeringens PR-ansvarige.
Det är inte utan att vi då ställer frågan vilka regeringar har i historien behövt ha PR-ansvariga?
De jag kommer på väcker ytterligare frågor.

Respekt

Mötte nyss några av våra valarbetare. De var upprörda. En av länets borgerliga ministrar var på torget och talade under torghandeln. Hon hade bett vårt kommunalråd om en debatt. Han hade avböjt och gjort andra prioriteringar i valarbetet. Ministerns e-post och kommunalrådes svar finns i kommunens diarie. Trots att hon fått ett nej så står hon och talar om att hon inte fick debattera med honom. Visst är det märkligt. Hon företräder det parti som förr gick till val på etik och moral. För mej är det etik att respektera ett nej även i brinnande valrörelse. För mej är det moral att inte tala om de som inte kan försvara sig.

Fredrik Reifelt misslyckades

Det kunde bli en dunderrubrik i media. Med tanke på rubriksättning som varit. Har nyss lyssnat på radion när Lotta Bromé frågade ut honom. Sämst av alla partiledare på snabbfrågorna. Kommer det att bli tidningsrubriker kring detta? Kommer någon hävda att han var sämst av alla? Troligen inte.
Lotta konstaterade att han inte tydligt kunde svara ja eller nej. Själv påstod han att det var grundlig han ville vara.

Vad kostar det?

eller kostar det något? Under en lång tid har Socialdemokraterna i landstinget frågat efter kostnaderna för vårdvalet. Så här fem i tolv inför valet utlovades en redovisning .
En redovisning kom men den var långt ifrån heltäckande, förr oförskämd. Ut till media gick budet att den hade kostat ca 5 miljoner och att det inte skulle överstiga 8 miljoner.
Vi saknade redovisning av övertalig personal och förväntade kostnader där. Vi saknade redovisning av hur många garantipensioner som kommer göras. Vi saknade i redovisningen de beslut som redan tagits.
Bara de tre punkterna jag räknat upp kommer kosta miljoner.
Det fina med vår gemensamma hälso- och sjukvård är att den ska vara öppen för insyn och de som är i ett och samma patient, länsinvånare och skattebetalare har rätten att få veta hur pengarna används. Varför får de inte veta det nu?

En öppen fråga

till moderaterna. Har de senaste dagarna sett att en moderat riksdagskandidat från Stockholm varit på besök i länet. Hon skulle knacka dörr i länet. Först en artikel där hon var i Jönköping sen en artikel där hon var i Nässjö. Det är inte utan att jag undrar hur många dörrar hon hann knacka. Det kan väl inte vara så att det bara blev en presskonferans för att komma in i media.

Blommor vid muren

Något av det vackraste jag vet. Blommors kraft att växa där det syns omöjligt. Lika när blommorna gör den grå muren mjukare. Naturen är för mej och många andra en kraftkälla att vilja mer.

Några dagar nu har solen lyst upp valrörelsen och vi har mötts på soliga torg och gator för samtal om det som ligger framför, valet. Arbetet blev lättare i solen men förtvivlan har också rått.

Jag har mött de som tystats av förd politik. Jag har mött dem som tycker de fått det bättre men också upprörs av hur andra fått det uselt.

Jag vill att alla ska få blomma och lysa upp. Precis som blommorna vid muren. Vi kan göra livet vackert för varandra.

Sopor och skämt

Torghandel, valarbete och fint väder. Låter som en bra inledning. Men det är lite undrande jag går från torget. Ett parti, det som för många år sedan mest pratade om etik, hade bett vårt kommunalråd komma till deras stuga för en prisutdelning. Bosse hade försäkrat sig att det inte var något plumpt eller dumt. Detta lovades!
Döm om min förvåning när priset som överlämnades var en påse med sopor!
Jag kan inte avgöra om detta är lika seriöst som när de delar ut sitt vitsippepris. Eller är detta ett sätt att komma till i media? Försöker de vara roliga?
Visst kommer jag ihåg en sketch från länge sedan när en barnfamilj hade som lördagsnöje att sortera veckans sopor. Då kunde jag skratta, det var en sketch med udd och värme. Vid prisutdelningen idag saknades både udd och värme.
Sopsortering är bra och det ska vi ha. När det införs så ska vi också ha ett system som håller för både oss som konsumenter och miljön.

Undersökningar o läsarfrågor

Det är valrörelse och vi möts av rapporter om undersökningar om både det ena och det andra. Framförallt handlar det om vilket block som leder. Den ena gången är det uppåt andra ner. Dessutom kan vi lägga till undersökningar i olika tidningar. Jag var
inne och tittade på Aftonbladets hemsida idag. Där ställdes frågan om undersökningarna spelar någon roll för hur läsaren ska rösta. Jag tryckte på nej och tittade på resultatet. När jag fick se det blev jag full av skratt. Hela 76 % svarade nej. Så mycket för dessa undersökningar.

Morgonkaffe och önskan om en bra dag

Har nu klarat av det första passet av dagens valarbete. Per, Linda och jag träffades redan halv sex för att koka kaffe på S-planaden. Det var dags att återigen möta våra pendlare på stationen. Det är något som vi gör ett antal gånger om året i partiet. Ibland bjuder vi på rättvisemärkt kaffe och en önskan om en bra dag, andra gånger kan det vara en rättvisemärkt banan. Visst, vi bjuder på politisk information också.
Idag var det kaffe. Många blir glada, andra hinner inte ta emot det för de är sena till tåget eller bussen. En del vill inte ha något alls. Alla kan vi ge ett leende och en önskan om en bra dag.

Samtal i kvällningen

Jag är nyss hemkommen från ett sammanträde då vi planerat lite ytterligare för valrörelsen. Kvällen avslutades med ett spännande och givande samtal med en av våra aktiva och duktiga SSUare.
Båda var vi överens om att det pratas för lite om internationella frågor just nu. Fast vi började samtalet om vilken väg vi bör gå för att få till den bästa utvecklingen för människor i andra länder. De som inte har det lika bra som vi har det i Sverige. Där var vi inte lika överens om hur vi bör jobba. Målet var vi helt eniga om. Allas rätt till ett jobb med justa villkor och justa löner. Likadant så var vi överens om att vår resa i Sverige började för länge sedan.
Hur göra på bästa sätt för de som jobbar under usla villkor med usla löner?
I en valrörelse som kommer handla mycket om hur vi har det i Sverige och vad vi kan få för framtid hoppas och önskar jag att det ska finnas tid för också frågor om internationell solidaritet.

Jag häpnar

Med dagens morgontidning fick jag klart för mej skillnaden mellan särintresse och allmänintresse ur moderat synvinkel.
För en moderat är alla miljökämpar ett särintresse. Likadant med de som kämpar för justa arbetsvillkor, tillsammans med hela frivilligsverige som kyrkor, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och all annan föreningsverksamhet. Snabbt blev de också hopförda med näringsliv och banker som ett särintresse.
Allmänintresset som moderaterna då skulle företräda blir om jag förstår det rätt de som sänker skatterna för de redan välbeställda. Allmänintresse skulle också vara att försämra villkoren för sjuka och utförsäkrade samt försämrade villkor i arbetslivet.
Tidigt i politiken fick jag lära mej vikten av att just samarbeta med organisationer som har just ett speciellt intresse. Arbeta med och stödja för att de är en viktig del i vårt välfärdssamhälle.
Dessutom är jag stolt över att vår partiordförande under hela denna mandatperiod tagit sig tid för samtal med ledare för olika organisationer för att bygga framtidens Sverige. Så har också hennes företrädare gjort, det är starkt.
Dagens statsminister har t.ex. inte träffat kyrkans och fackets folk för att föra dessa samtal. Under finanskris och lågkonjunktur var det många ur olika brancher som också saknade just dessa samtal - men de företräder enbart ett särintresse

Medlemsveckor på Klappa

Solen skiner, det är grönt och lummigt och vi har öppnat Klappastugan för medlemmar i arbetarrörelsen under två veckor. Idag torsdag och i morgon fredag är det min tur att vara värd.

Tidigare i veckan var våra SSUare här o var värdar. Till helgen och nästa vecka är det också öppet mellan 10 o 5 varje dag.

Ett fint tillfälle att bara vara och semestra på hemmaplan.

Vem beslutar om våra lagar?

Idag får Sverige kritik för hur flyktingar massavvisas. En av ministrarna i regeringen fick frågan om hur hon ser på det. Svaret var det är inte bra och att detta är ett myndighetsbeslut så hon vill inte kommentera det. Sant att beslutet är ett myndighetsbeslut. Den fråga journalisten borde ställt då är rimligen "Vem har föreslagit och stiftat lagen som myndigheten grundar sitt beslut på?" Det gjordes inte. Det är riksdagen som beslutar på förslag av regeringen. Nästa fråga skulle kunna varit "Är du beredd att ändra detta så att Sverige inte ska göra så här fler gånger?" Inte heller den frågan ställdes.

Svaret på denna fråga är för min del att vi ska i Sverige behandla även de som inte får uppehållstillstånd som våra gemensamma internationella regler föreskriver. Det gör inte Sverige idag och ansvariga kan väl ingen annan än svenska regeringen vara?

Annars.....

Vaknade i morse till nyheten att det ska införas sanktioner - straff för de som av olika orsaker inte gör som det är sagt. Denna gången handlade det om EU. Länder som inte sköter sig ska få straff säger finansminister Borg. Frågan är inte ny. För oss som jobbar i Jönköpings läns landsting har detta varit en verklighet ett tag.
Inför 2009 infördes vad som kallades kvalitets och prestationsersättning. Så här fungerar det. De borgerliga tar 2 % av anslaget i budget och ger tillbaka det om personalen kvalitetsutvecklar mer än tidigare och presterar mer än tidigare. De som inte klarar kraven får inte tillbaka sina pengar.
Vi Socialdemokrater är inte emot kvalitetsutveckling inte heller effektiviseringar. Problemet dyker upp när inte bakomliggande orsaker får betydelse. Tänk om det saknas personal, de finns inte att rekrytera. Varför ska då de straffas? Klarar de uppgiften bättre med mindre pengar? Den frågan har vi ställt massor av gånger men inte fått något svar.
Så införde den borgerliga regeringen tillgänglighetsmiljarden. De som klarar av tillgängligheten får mer pengar av staten. De som inte klarar det får inget. Vem har största behovet?
Den fråga jag och mina partikamrater ställer är var får man den bästa och mest stabila utvecklingen? När man tror på sina medarbetare eller när man inför sanktioner? Jag vet vad jag tror på - medarbetarna!

Vatten

Mina kära vänner från södra afrika är på besök. De kom med tåg från Kastrup till Nässjö och förundrades över alla sjöar utmed stambanan till Nässjö. Undrade om vi gjort alla dammar eller! Så tog vi buss och båt till Visingsö, ännu mer vatten. I deras ögon var det ingen insjö, det var ett hav. Dan efter gjorde vi ett studiebesök hos Elin lagerqvist, kommunalråd för S i Jönköping. Det handlade om miljöarbete och vi avslutade med ett besök på Simsholmen, reningsverket i Jönköping. Hur kul kan det vara kanske du tänker. Det gav underlag för en dialog om tillgången på vatten.
Själv kommer jag ihåg när jag var i Namibia första gången och besökte ett fattigt område i Västra Namibia. Det var kväll och människorna kom bärande på vattendunkar. För att få friskt vatten var de tvugna att gå till vattenkranen i området och dessutom betala ganska mycket för det!
Elin uttryckte så fint hur hon ser på vatten och sa ungefär så här "Vi behöver luft och vi behöver vatten för att leva. Ingen ska egentligen kunna äga dessa tillgångar. Dem äger vi tillsammans som bor här på jorden." För oss i Sverige så är vatten självklart och det finns i stora mängder. Vi betalar bara för att få det rent igen och eftersom vi alla hjälps åt att betala är räkningen inte hög. För mina vänner i Afrika är vatten ofta en bristvara. Vattnet är inte alltid rent och de betalar till någon som tror att de kan äga denna naturresurs.

Våren kommer nog

Visst har jag undrat ibland, vart tog våren vägen? Hoppades, trodde att den skulle komma med maj månad. Det har regnat en hel del. Det har blåst kalla vindar. Vinterkläderna har jag hängt undan men har istället fått ta till tröjor under vårjackoan för att hålla värmen
Helgen som gick innebar en resa till Halland. Där har våren kommit längre. Redan som barn lärde jag mej uppskatta bokskogens skira grönska. På resa till Halland som barn fick jag varje vår höra hur vacker bokskogen är. Det är sant. Jag ser det tydligt som vuxen. Ljuset som på våren lyser genom de skira bladen är löftesrika. Det verkar som om ljuset lovar något mer. Den lovar att våren, värmen och solen kommer.

Vem ska sprida det glada budskapet?

I gårdagens tidning här hemma möttes jag av rubriken "Broderskapare avkristnar landet". Det var Kd:s oppositionsråd i kommunen som blivit provocerad av en artikel i samma tidning. Vi konstaterade att den kristna gruppen för socialdemokraterna var större än deras riksdagsgrupp. Vi talade också om att vi stod för den kristna vänstern och att de var våra huvudmotståndare som vi tycker är långt ut till höger i politiken.

Svaret kom att vi avkristnat Sverige genom barnomsorg och maxtaxa samt att många av de kristna värdena försvunnit på grund av oss.

Det är inte utan att jag blev paff för detta svar. Jag är stolt och glad över att jag får leva i ett land med religionsfrihet och att jag får ha min tro. Men inte kan jag tycka för det att spridandet av det glada budskapet skulle vara politiskt. Det är kyrkans och dess medlemmars ansvar att göra detta. Sen är kyrkor och föreningar en viktig del av vårt demokratiska välfärdssamhälle och ska givetvis få och får stöd från det offentliga.

Personligen inspireras jag av min kristna tro för politiskt arbete. Då genom budskapet om alla människors lika värde och att se min medmänniska. Att inte driva en politik som gynnar mej själv utan som ser till att minska klyftorna mellan människor. Att driva en politik som ställer människor tillsammans istället för mot varandra.

Samtal under lunchen

Vid samtalet på lunchen idag ställdes en fråga som bar genom hela lunchen. Gör pengar oss lyckliga?

Vi är jämgamla vi som samtalade, vår inkomst är god och vårt svar blev nej. Visst är livet enklare men det gör mej inte lycklig. Avsaknaden av pengar kan däremot skapa olycka. En erfarenhet som många just nu upplever eftersom de står utan jobb eller är sjukskrivna.

Samtalet fortsatte och vi pratade om att det som gör oss lyckliga - det är de som står oss nära. Lyckan av att ha människor nära är ohotad etta.

Naturen gör mej också lycklig. Jag vet var vitsippporna blommar tidigt utmed vägen mellan Nässjö och Jönköping. Nu under några dagar så har de börjat att göra marken vit på ett helt annat sätt än vad snön gjorde. Under många år, ända sedan barnaåren, har vitsippan varit den blomma som jag helst plockar så här i vårens tider. En annan sorts lycka.

Nytt innehåll i negativt ord

men det togs inte väl emot av målgruppen. Idag är det trafikfrågor som gäller hela dagen. Som vanligt är de flesta som är med herrar i medelåldern iförda gråa eller svarta kavajer.
Vi pratar om hur viktigt det är med kollektivtrafik och hur vi ska få fler att åka kollektivt. Mer än en av talarna har sagt att för att få fler kollektivtrafikresenärer ska vi jobba med yngre så de lär sig tidigt. Vi talar om fördubbling av resande. Medelålders och äldre herrar är förlorade i detta sammanhang har vi fått höra. Tjejen som nyss föreläste gav oss en ny innebörd på ordet förgubbning. Om vi istället för att talar om att få fördubbling av kollektivtrafikresande talar om förgubbning av kollektivtrafiken så skulle vi enkelt klara målet av fördubbling. Får vi med gubbarna så ordnar sig resten var budskapet. Behöver jag säga att det var kvinnor som skrattade.

Kontakt i cyberrymden

eller kärt återhörande. En av mina vänner skriver veckobrev. De har varit en kär läsning och så en dag upphörde de att komma. Jag funderade en hel del på varför. Så tog jag mig i kragen och sände iväg en e-post. Allt för att kompisen skulle veta att jag saknade veckobreven.
Svaret kom med vändande post. Jag var borta från sändlistan för att inga livstecken kommit från mej till honom. Så typiskt mej. Överlycklig över att höra från mina vänner men dålig, nej usel, på att själv skriva och berätta hur jag har det.
Nu är cyberlänken uppkopplad igen och nu är det upp till mej att också underhålla den.
Tacksam för en vän som alltid varit rak och ärlig mot mej fick jag en knuff i rätt riktning.

Ibland tror jag

att jag har ett organisationsschema i mitt huvud för att organisera och planera. Det är kul att planera och strukturera. Ställa frågor för att undvika fel och tokigheter. Fundera över hur aktiviteter och förslag ska tas emot. Framförallt hur det ska kunna genomföras. Hur allt bygger på vartannat och hur allt hör ihop.

Ibland blir man förälskad i sina egna ord och då är det svårt att tillsammans med andra formulera politiska visioner för en rättvisare värld. Kan den egna prestigen läggas åt sidan kan vi nå mycket längre.

Bilden som jag fann på nätet inspirerar. Är jag glad över mitt flödesschemat i mitt huvud? Ja!

Så mitt upp i det politiska arbetet fortsätter jag att också planera för valrörelsen.

Förhandla eller älta

Var på en överläggning igår, skulle förhandla. För mej är en förhandling ett tillfälle där man ger och tar av varandras ideer och tankar. Det kan på så vis vara både spännande och givande med ett sånt tillfälle. Resultatet kan bli både bra och framtidsinriktat. Just nu tror jag inte alla har samma inställning.
Om det är så att några av de man ska förhandla med redan har suttit i timmar och kommit överens om vad de ska tycka. Då kan den parten både vara färdig och oemottaglig för andras tankar. Då kan den andra parten som går dit, utan att ha suttit i timmar innan, bli beskylld för att älta!
Ska man ta åt sig? Ska man gå med på allt? Eller ska man hävda rätten att ta tillbaka frågan till de som gett uppdraget inför överläggningen? Givetvis hävdas det sista och då kommer slutklämmen - frågor dras i långbänk enligt den part som själva suttit i timmar innan. Blir man trött eller blir man trött?

Om de skulle få betyg

Regeringen har bråttom, nya lagförslag måste läggas nu för att de ska kunna få igenom sina förslag innan det blir val.

Nu på morgonen hörde jag att Lagrådet kritiserar regeringen för dåligt beredda lagförslag som har för mycket fel och brister. Sämst är skolminister Björklund säger de. Eftersom vi ofta hört honom tala om hur viktiga betygen är för den personliga utvecklingen så ska det nog inte vara några problem för honom att ta åt sig av vad lagrådet säger. Blir det någon skärpning?

Det är kul

Ibland är livet som sången "Man ska ha husvagn". Då menar jag inte att livet är som en husvagn utan i sången så sjungs det också "5 minuter Falsterbo och 5 minuter Koster, 5 minuter Flen och Hjo" och så vidare. Ungefär så kommer livet nog att vara de närmaste månaderna. Det handlar givetvis om valrörelsen. Det handlar om att på många platser och vid många tillfällen samtala med länsinvånare om hur vi Socialdemokrater i landstinget vill forma sjukvården. Fast inte i 5-minuterspass inte. Sjukvårdsfrågor är viktiga och berör. De förtjänar samtal som får ta lite tid. Så har det varit och så tycker jag det ska vara.

Alla dessa samtal med människor på olika platser och i olika situationer är oerhört stimulerande. Jag tycker det är kul! Jag blir liksom glad inuti när jag får dela livet med mina medmänniskor. Tack alla fantastiska människor som jag fått dela tankar med!

kärt barn har många namn

Flicka lilla, jo jag har hört det. Framförallt används det när någon vill förminska det jag sagt eller gjort. Då är det så att jag inte är liten. Nån annan gång har jag hört en förälder säga till sina barn om mej tanten eller damen! Men hallå, jag känner mej inte på något sätt som varken dam eller tant.
När jag jobbade på Svenska Alliansmissionen och blev av arbetskamraterna utsedd att ingå i en arbetsgrupp så välkomnades jag med orden "Vad trevligt med kvinnlig fägring"!
Vid ett möte inom partiet välkomnades jag med en uppräkning av mina olika uppdrag varpå en farbror sa att dem hade jag fått för att jag var en ung kvinna!
Mitt svar vid båda dessa händelser blev att jag som trodde att dessa organisationer var så kloka så de valde efter kompetens.
Det finns många sätt att tala om oss kvinnor ofta kommer det oreflekterat. Även jag har fallit i den gropen. För mej blev boken Egalias döttrar en ögonöppnare. Det var länge sedan den kom men är lika läsvärd idag. Arbetet för en jämlik ordning har kommit en bit på väg men ännu är vägen lång!
Grattis alla flickor, tjejer, damer, tanter det är vår dag idag!

Procenten

I dessa tider räknas mycket i procent. Tänk på alla opinionssiffror, bakom finns ett antal tillfrågade personer. Men procent kan det inte bli om det inte finns siffror eller ett värde bakom. Har precis läst morgontidningen och blev lite full i skratt. Är 1687 mer än 1697? Ja så kan det bli om den första siffran blir procent i förhållande till ett tal.

Folkbildning funkar

Bilden är från min resa till Namibia. På en skola träffades vi för att prata Socialdemokratisk politik och hur vi kan jobba för att förändra i det samhälle vi lever i. När vi träffades i Namibia pratade vi om hur viktigt det är att gå tillsammans för att bilda oss. Vi satt i en ring och delade livet och dess erfarenheter med varandra. Kunskap ger kraft att ifrågasätta - det var ABFs slogan i början av 90-talet. Jag tycker det håller ännu.

Jag har tidigare berättat om hur vi i landstingsgruppen folkbildat sen i höstas kring vårdvalet. Precis som Socialdemokrater före oss gjort inför systemskiften, vi har träffats, samtalat och bildat. Idag har resultatet av länsinvånarnas röstning redovisats, 78 % av de röstande valde de landstingsdrivna vårdcentralerna. Valde de den kvalitet som de haft sen tidigare? Valde de att värna våra skattemedel? Valde de bort tvångsprivatisering? Valde de trygghet o bemötande? Svaren kan vara många men ett är säkert folkbildning funkar!

Bakslag eller

Veckan som gått har inneburit snöras och takdropp från taken. Fåglarna sjöng nog lite mer än vanligt också. Då tänkte jag att nu får vi vänja oss vid bruna snövallar tills våren har kommit. Man ska inte ta ut något i förskott.

Idag vaknade vi upp till den första marsdagen med vita drivor igen. Träden böjer sig för snömängderna, radion rapporterar om trafiksituationen som är besvärlig.

En del kallar detta väder för bakslag. Andra säger att det är en föraning om våren. Den nya snön smälter av den gamla som ligger. Återigen blir de som jobbar i snösvängen hjältar tillsammans med alla andra som sliter för att vårt samhälle ska fungera i denna vinter.

Tid för tankar

Det blir en del resor i bilen för min del. Tid som jag mer än gärna använder för att lyssna på radion, helst P4. I bilen hinner jag också tänka. Vända och vrida på frågor och utmaningar. Planera för det som ska sägas eller skrivas. Allt kan bearbetas för och emot för att till slut stanna vid det som blir bäst ur flest vinklar. Tiden i bilen är en tid för tankar.

Fast å andra sidan, de bästa tankarna och ideerna föds i samtal tillsammans med andra.

Om vi inget gör så kanske det går......

...... eller som myten säger om strutsen jag gömmer huvudet i sanden. Vad händer då?

Idag fick jag ett pressmeddelande. Den borgerliga majoriteten i landstinget inbjuder nu, fem i tolv, till caféträffar om vårdvalet på tre platser i länet.

Inom S i Jönköpings län har vi folkbildat om vårdvalet sen i oktober. Så som vi i arbetarrörelsen vill och ska göra vid stora systemskiften. Vi har folkbildat tillsammans med ABF och fått det kallat skrämseltaktik. Vi har åkt på varje inbjudan och informerat. Vi har varit på partimöten, hos handikapporganisationer, hos seniorer och fackliga. Berättat, förklarat och svarat på frågor. Varit ärliga om det som vi inte tycker lika med majoriteten.

Nu pågår valet för länsinvånarna. En hel del synpunkter kommer från undrande länsinvånare, en del ganska kritiska. Då bjuder den borgerliga ledningen in till olika konditorier för att prata vårdval. Är det bättre sent än aldrig? Vem betalar fikat? Varför gör de det nu?

Frågorna kring vårdvalet är inte färre idag än när vi tog beslutet. Själv är jag mest nyfiken på var notan för detta projekt slutar. Undrar om det kommer nån redovisning. Eller gör de som strutsen?

Läget då? Hinner du vänta på svaret?

Hur ofta ställer vi inte frågan "läget då?" när vi möts. Jag gör det ofta. Hur ofta förväntar jag mej något annat svar än "jodå bra, själv då?" Inte så ofta får jag erkänna.

De senaste två dagarna har jag vid två olika tillfällen mött personer som sagt till mej att jag ser trött ut! Det kanske jag gör men konstigt nog känner jag mig inte så trött. Konstigt nog har detta ändå inneburit att jag tittat extra noga i spegeln om jag är glåmigare än vanligt. Tycker inte det. Sen har jag funderat på om jag sover sämre, orkar mindre osv. Nekande här med. Men frågan har ställts och jag letar efter svaret. Ändå vet jag att frågan är ställd av omsorg.

Andra gånger har jag mött de som sagt att jag är glad och ser pigg ut. Då blir jag glad men jag lägger inte alls så mycket energi på att försöka förstå vad personen ifråga sett.

Jag ska försöka bli bättre på att vänta in svaret från de jag ställer frågan till. Men framför allt ska jag ge mer sådant till mina medmänniskor som ger energi och stärker.

Lik sin far

Idag har jag varit på Äldremässan i Jönköping. Förste talare ut idag var Joakim Palme. Det var inte utan att jag log lite grann. När han stod där i talarstolen så såg jag samma fotrörelser som hos hans far fast i mindre skala. Sättet att hålla i talarstolen var detsamma som pappans. Även sättet som han talade på så kunde jag höra samma fraseringar somhans pappa Olof Palme använde.
Men det jag mest bär med mej från hans föredrag var ett begrepp han använde. Ofta talas det om offentlig sektor och det låter lite luddigt i kanterna. Han använde istället ordet välfärdstjänstesektorn. Jag blev varm om hjärtat och ska jobba på att använda det begreppet istället. Visst är det både varmare och tydligare?
Fast å andra sidan så användes ett annat begrepp också, investera i humankapital! Det är inte så enkelt. För egen del väljer jag nog att använda begreppet satsa på människan och hennes möjlighet till ett gott liv.

Skrämseltaktik eller folkbildning!

Under hösten och fram till nu har jag ägnat ganska mycket tid att resa runt och tala om det kommande vårdvalet i Jönköpings län. Idag kunde jag läsa i den borgerliga Jönköpingsposten att jag håller på med skrämseltaktik. Jag blev ganska förundrad men ser retoriken.
Själv har jag hela tiden hävdat att jag folkbildar kring vårdvalet. Berättar om vad som ska hända och ställer ett antal frågor. Studieförbundet ABF hade i början av 90-talet en kampanj som hette "kunskap ger mod att ifrågasätta". Att ha möjligheten att få ställa sina frågor om kommande förändringar ger kunskap. Det kan aldrig vara fel!
Nej, jag är inte ute efter att skrämmas. Jag är ute efter kunskap om den största förändringen någonsin i landstingets historia.
Ska någon fråga ställas tillbaka till den som påstår att jag är ute med skrämseltaktik så kunde det vara: Varför får frågorna inte ställas? Är det farligt när folket har kunskap om förändringar? Vad är det ni vill dölja?
För mej personligen och för många andra har just frågandets pedagogik betytt nyckeln till förändring och utveckling. För andra är det obehagligt om fler har kunskap och makt, klarar av att ifrågasätta.

Förvaltarskap

Att få förvalta handlar om förtroende. Ett vackert ord för politiskt arbete. Själv brukar jag se på mitt uppdrag på just det viset. Har fått förtroende att förvalta de skattepengar som vi alla ger till vårt gemensamma.
Nu börjar utförsäljningen av apoteken verkställas. På våra apotek säljs de läkemedel som behövs för att bota o lindra. Genom att vi haft en statlig kontroll på denna försäljning så har vi också kunnat bidra i förvaltarskap av skattemedel. Vet inte hur det blir nu framåt.
Igår, söndag, hörde jag socialministern jubla över att det statliga monopolet var slut. När journalisten frågade honom om vad han tyckte att det företag som igår tog över var registrerat på Jersey. Det ville han inte tycka något om. Det kan jag göra. Att ett företag väljer att registrera sig på Jersey beror troligast på att de inte vill bidra med skatter till vår gemensamma välfärd. Vinsten är så mycket viktigare. Att en borgerlig regering gör vad de kan för att ordna så att vinster kan göras på också våra skattemedel är inte förvaltarskap i mitt tycke.