Bortförklaring

En opinionsmätning är inte mer än just en mätning. Det är på valdagen det gäller. Just i dagarna har två nya mätningar visat att svenska folket önskar en annan regering. Jo, jag tillhör den gruppen med. Men det har nog ingen tvekat på. Opinionsmätningar har under lång tid visat ett övertag för den rödgröna sidan. Jag kan inte minnas att de borgerliga haft ledning på ganska lång tid. De senaste mätningarna har nu tvingat Fredrik Reinfeldt att kommentera rådande läge. Jag erkänner villigt att jag blev förundrad när förklaringen till tappat förtroende i opinionen är ordförandeskapet i EU. Inte med en stavelse kunde jag läsa i artikeln om människor som slås ut pga regeringens regler för sjuka. Inte heller om att förändringar som gjort rika rikare och fattiga fattigare. Inget om människor som får gå från jobb till försörjningsstöd eftersom han gjort A-kassan så mycket dyrare. Dessutom kunde jag läsa att det är en ickepolitik som människor ger sitt förtroende i opinionsmätningarna. Att fördumma väljarna att de ger sitt stöd till något de inte vet något om - ja hur ska man kommentera det?

Barnperspektivet

Helgens utspel av Kd får mej att bli sorgsen. Nu ska barn, för lagen säger att de är barn, ställas inför någon form av specialnämnd när de begår brott. Jag tillhör dem som tycker att barn ska få vara barn, så även nu. De ska framförallt behandlas som barn. Att göra dem till minivuxna är fel. Visst finns det barn som begår brott och gör fel. Med det resonemang som Kd nu för kan jag tro att familjepartiet har abdikerat. Eller så har de tagit teologin in i politiken. I detta fall arvssynden. Nej jag tror inte på den. Min syn på människan är att hon i grunden är god. Min tro säger att vi ska ha barnets perspektiv på den politik som vi formulerar. Det perspektivet saknar jag i förslaget. Jag ser mest vuxna som gett upp.

Munkavle

Jag har under den senaste veckan undrat vart näringsministern är. Frågan om svensk bilindustri i framtiden och Vattenfall är nog inte det vi kan säga är framgångsfrågor för henne. Nu ska jag tydligt säga att även om hon inte hörts i debatten så har jag inte saknat henne. Men visst är det underligt att ansvarig minister så lyser med sin frånvaro när så många jobb är hotade, när viktig svensk industri är i gungning. Hennes sakkunnige uttalar sig och reser till USA och en annan minister uttalar sig i hennes tystnad. Är hon belagd med munkavle? Har man inte råd med fler fadäser? Frågorna ställer jag men Maud är tyst - ovanligt!

Snökristaller

Det är vinter och äntligen har det blivit kallt. Blå himmel och solljus som lyser i snökristaller på dagarna. På natten är det månsken som lyser i snökristallerna. Vackert. Jag gläds åt det vackra i vår natur men (varför finns det så ofta ett men) samtalen de senaste dagarna har präglats av en annan kyla som är långt ifrån vacker.
I olika sammanhang har jag mött människor som är ledsna, rent av bedrövade, över ett hårdnat samhälle. Arbetslösheten är hög, riktigt svårt sjuka får inte ut sin sjukförsäkring och fler än på mycket länge knackar på dörren hos våra socialkontor för att få bidrag. Det försäkringssystem som byggdes upp i Sverige för att skydda vid sjukdom och arbetslöshet har effektivt monterats ner under de senaste åren. Samtidigt har skatter sänkts för oss med höga inkomster. Det känns som om vi backar in i framtiden.
Det kan inte hjälpas jag oroas för att en del skulle vilja ha ett system där rika ger allmosor till de fattiga för att på det viset få känna sig duktiga. Jag vill känna mej duktig genom att få betala skatt efter bärkraft. Då behöver ingen stå i tacksamhetsskuld. Skatter ska förädlas till det som håller ihop vårt välfärdssamhälle, sånt som jämnar ut klyftor mellan människor och möter behoven. Ett sånt samhälle är varmt när det är kallt ute. Ett sånt samhälle vill jag ha.

En vecka

Den går alldeles för fort och ambitionerna hinns inte heller med. Veckan som gått innebar praktik på vårdavdelning 3 på Nässjöklinikerna. Tack till er alla som ställde upp och gav mej en fin praktikdag.
Så fick jag återigen vara med om en borgerlighet som förhandlar inför öppen ridå. Denna gång på bolagsstämman för Jönköpings länstrafik. Att det är svårt för fyra att komma överens det har vi anat länge.
På fredagen var jag i Stockholm det var både partistyrelse och 80-årskalas för kristna socialdemokraters förbund. Diskussionerna på styrelsen är givande och öppna. Jag känner mej glad och inspirerad efteråt.
Lördagen användes till arbete för både Folkets Park och scouterna i Allianskyrkan. Visst är det fint att få vara med i så olika uppgifter. I allt föreningsliv möter jag människor som är engagerade och vill något. Vad skulle vårt samhälle vara utan detta engagemang.
Söndagen, det blev ingen gudstjänst men väl eftertanke på hemmaplan vid fönsterputs och annat praktiskt arbete.
Jag kan avslöja här att jag i visst kan vara lite konservativ. När adventsljusstakar och stjärnor ska upp i mina fönster till helgen så måste fönstren vara putsade. Detta inpräntades i mej under de år jag jobbade på ålderdomshemmet i Gnosjö. Det sitter fast i mej idag nästan 30 år senare!

Att växa tillsammans

Det skiljer många mil mellan oss. Men vi är ändå viktiga för varandra. Ett nätverk av kvinnor som alla är politiker på ett eller annat sätt. En del vill bli parlamentariker, andra är det. En del är ministrar, andra drömmer om att bli det. Någon är aktivist och vill inte alls bli något annat. Alla är vi tacksamma för att våra vägar har korsats och vi finns till för varandra.
Under några dagar i Maseru, Lesotho har vi samtalat om hur vi kan utvecklas som kvinnor och politiker. Hur vi kan förverkliga våra visioner i de partier vi tillhör eller i de länder som vi lever i.
Det här är starka stolta kvinnor och jag är så glad att jag kan säga de är mina vänner. Tillsammans med dem får jag insikter och utsikter.

Packat och klart

Ibland ska allt hända, helst igår, senast idag. Den gågna veckan har varit sån. Får väl skylla mej själv, kongress förra veckan och sedan mitt kvinnliga nätverk nästa. En vecka av jobb på hemmaplan däremellan och allt ska fixas.
Jag ska åka till södra afrika och träffa det kvinnliga nätverket med politiker. Det ska bli kul att träffa dem igen. Trots avstånd så är det ändå så att jag räknar dessa kvinnor som mina vänner. Vi lär oss så mycket av varandra. Den här gången ska vi jobba med frågor som socialdemokratins värderingar, organisationsutveckling och hur man driver en ide till ett politiskt beslut.
Inför resan skulle jag få kopletterande vaccinering. Trångt i min almanacka och en viss tid mellan de båda doserna. Dessutom kom vaccinet för sent. Många odds som talade emot att detta skulle fixas. Nu vill jag säga ett tack till er som i går eftermiddag ställde upp och fixade detta.

Tjuvlyssnat

Idag behövde jag snabbt äta lunch för att hinna med det som står på agendan. Stegen ledde mej till en utav Nässjös lunchrestauranger. Det är där jag tjuvlyssnade, eller vaddå, herrarna vid bordet bredvid pratade så högt att det inte gick att undgå att höra dem.
Först hörde jag berättelser som troligt skulle locka fram skratt om våra invandrare. De var inget kul men ganska fördomsfullt. Dessutom är det så att den restaurang som vi alla var på ägs av invandrare även de som jobbar där är det. Deras tjänster ville vi alla ha i alla fall.
Sen förstod jag att detta var företagare för i nästa samtalsämne blev det ganska synd om dem med alla regler som de måste klara inom arbetsmiljöområdet. Att reglerna är till för att de anställda ska ha justa villkor nämndes inte.
Den sista slängen som jag hörde lät ungefär så här "Å våra politiker då vad har de för utbildning för sina jobb?" Det kan man undra. En utav våra duktiga tjejer i Landstingsgruppen brukar säga att hon har examen i LHS. Inte många har hört om den examen men när hon förklarar så kan vi alla skratta med. Hon har examen i Livets Hårda Skola. Henne och många andra politiskt förtroendevalda jag mött från olika partier har genom studier i LHS också fått med sig ett stort mått av förnuft. Den kunskapen är lätt att bära.

Hemåt till vardagen

Sitter på tåget på väg hem från s-kongressen.
Trött, hur det nu kan komma sig jag har inte behövt jobba så hårt som ombuden. Vad blir jag trött av? Alla möten, alla beslut och alla människor runt omkring mej. Visst är det konstigt, jag som tycker så mycket om just det blir trött av det. Tar väl till det svenska ovanliga ordet lagom. En kongress är aldrig lagom, den är mer ger mer, tar mer och är en så fantastisk upplevelse.
Förväntansfull, trots attt jag fått vara en del av hela denna process med besluten. Rådslag, toppmöten, partistyrelse och nu kongressen så känner jag förväntan. Nu kommer fortsättningen, valrörelsen har startat.
Tacksam, jag är ödmjukt tacksam för allt jag får vara med om.
I morgon vardag igen. Rutiner blir välkommet efter kongressveckan.

Besök

Att få besök är alltid kul. Som barn hemma i Gnosjö hade vi ofta besök i vårt hem. Är det något jag är tacksm till mamma o pappa för en dag som denna Alla helgons dag är det att det visade att ett hem ska vara gästvänligt. Alltid när någon kom så kokades det kaffe sen blev det en stund i köket av samtal. För mej som barn var detta högtid. Kaffedrickare blev jag tidigt och samtal har alltid inspirerat. Detta lyssnande har alltid gett mej något som gjort att jag fått pröva var jag själv står.
På en kongress blir det också mycket av besök och lyssnande. Idag har vi också haft besök. Först ut var Henrik Shyffert som bjöd in till kongressfesten eller om det var för att få oss att skratta. Han lyckades med båda delarna.
Så kom då våra två tidigare partiordförande. Ingvar Carlsson, inspirerande och supportande som bara han kan. Han lyfte oss alla, inte minst Mona. Även Göran Persson var på besök o talade. Den stora delen av hans tal handlade om behovet av miljöarbete och internationella frågor. Helt plötsligt blev det också uppenbart hur snabbt vi vant oss vid att det numera är laget som gäller.

Monas ledarstil

I dessa dagar finns det massor av förståsigpåare som säger till Mona gör si, gör så. Andra säger hon gör för lite eller för mycket.
Den tredje kongressdagen har för mej varit ett bevis på det Mona lovade när hon valdes till partiordförande "nu är det laget och inte jaget".
Många hade förutspått att det skulle prövas i frågan om friskolor och deras vinstuttag. Här skulle den nya ledarstilen visa sig vara för svag. Så fel de fick, den höll. Mona har hejat på sina föredragande att förhandla och hitta lösningar. Visst tycktes det olika, visst voterades det. Alla har inte fått som de önskat. Idag har dialogen och laget segrat. Monas ledarstil håller!

Andra dagen

För mej, men inte för ombuden, är dag två över. Ombuden ska fortsätta debattera och besluta om föräldraförsäkring och veto. Själv drar jag mej tillbaka.
Nu är Mona vald som partiordförande på en "riktig" kongress och Ibbe är vald till partisekreterare. Hade nog hoppats på att han skulle talat om hur viktigt vårt folkrörelsearbete är. Att vi alla nu ska ut på arbetsplatser, torg och andra platser där människor finns för att tala om skillnaden i politiken. Vi vet att det behövs och kommer givetvis att göra det. Själv hade jag velat höra honom tala om det.

Hörde inledningen om den internationella politiken. Om det saknades i går så fick vi både energi och inspiration av Urban Ahlin under hans inledningsanförande idag.

En värld av rosor

Här där möjligheternas land formuleras och beslutas finns det vackra röda rosor.

Det är rosor som delas ut och rosor som står här som prydnad. Det är vackert.

Alla människor som är här och på andra platser är också vackra som rosor. Jag tänker på en strof i en låt av Freda. När jag första gången hörde låten och strofen blev jag först upprörd, jag lyssnade inte färdigt. Det är vanligt och mänskligt att vi gör så.

Första strofen var "En del är vackra" där blev jag upprörd och tänkte nu kommer det väl något typ andra är fula. Men så fel jag hade, fortsättningen låter "andra är vackrare".

När jag väl lyssnade så blev jag så glad. Visst är det så att vi alla är vackra. Vår uppgift här i livet är att se det vackra hos varandra.

Möjligheternas land

Visst låter det vackert? Det tycker jag med. Rubriken är ord från vårt lands nästa statsminister och uttalades vid öppningen av den Socialdemokratiska partikongressen.
Möjlighternas land ska bli verklighet med Socialdemokratisk politik. Kongressen ska under 5 dagar debattera och besluta om den politik som vi ska driva för att vara med o bygga möjligheternas land. Monas tal har nu inspirerat oss och kommer påverka de beslut som ombuden har att ta.
Dessa 5 dagar kommer innehålla mycket ord. Ord för och ord mot. Mona sa i sitt tal att det vackraste ord hon vet stavas -solidaritet. Jag är beredd att hålla med.
Det finns 3 område n som kommer vara viktiga för möjligheternas land.
1. Jobben. Här sa Mona att vi aldrig mer ska förlora ett val på jobbfrågan. Det arbete som vi gjort i partiet för vår jobbpolitiken möjliggör fler jobb och förslag på jobb för alla. Bland annat uttryckte Mona det så här: Det är bättre att man kan jobba 1 timme än ingen alls.
2. Skatt efter bärkraft. Just nu berövas människor i Sverige möjligheten att vara med och bidra till den gemensamma välfärden på grund av den borgerliga skattepolitiken.
3. Välfärd ska ges efter behov. Det talar för sig själv.
Alla tre delarna förutsätter varandra.
Det enda jag saknade var den internationella utblicken.
Ska bli fint att under några dagar få tanka ideologi för kommande dagar.

Monotont arbete

En vecka lite drygt går fort. Hade nog tänkt att skriva lite oftare så här i början men vart tar tiden vägen? Kan bli ett ämne för någon fundering längre fram.
Den senaste veckan har inneburit mycket resande och mycket jobb, vilket inte alls är ovanligt för mej. Jobbet innebär mycket av ord. Ord som delas med andra, ord som förmedlas till andra och ord som jag ska ta in och lyssna på. Inte sällan innebär dessa ord nya frågor och funderingar, ibland problem som ska lösas. Det finns ett knep som är bättre än andra när det varit mycket ett tag - monotont arbete. Städning är ett sådant eller motionspasset på träningscykeln på morgonen. Jag ska här och nu erkänna det. Jag tycker om monotont arbete. Det blir möjligt att tänka färdigt tankar när kroppen utför monotona sysslor. Ibland är det också så att jag under monotont arbete hittar något litet frö som kan vara en hjälp att lösa någon utav alla frågor som har ockuperat mina tankar.
Idag är det en nästan ledig dag och den började jag tillsammans med de andra i kyrkans städgrupp för att höststäda i kök och lilla salen. Monotont arbete och jag njuter. Det ger mej lite av den återhämtning som jag så väl behöver.
Eftersom frosten inte varit gäst i naturen de senaste dagarna så drog jag också en runda till skogen för att plocka trattkantareller. Friskt luft och ett antal liter svampar senare så står jag i mitt kök och rensar. Återigen monotont arbete och jag känner hur det lättar i livet.
Så är det monotont arbete är för mej en underbar rekreation.

Höstdag

Just nu håller jag på att lära mej det mesta av Jonas hur man bloggar. Tack Jonas!

Här prövar vi att lägga ut en bild från telefonen.

Hösten kan vara fantastiskt vacker med alla sina färger. Denna lönn växer på Skänkeberg.

Premiär

Hej och välkomna till min blogg. Här ska jag dela tankar med er som läser och berätta om vad som är på gång i mitt liv.

Jag lovar att skriva ganska regelbundet och ibland kan det hända att ni får en politisk nyhet samtidigt som det går till media. Andra gånger kommer det att vara vardagens händelser som jag tänker på och skriver om.

Idag har vi socialdemokrater i landstinget presenterat vårt alternativa budgetförslag. Vi sänker avgifterna i vården och säger samtidigt att vi på sikt vill se en avgiftsfri öppenvård. Varför göra så kan man fundera? Svaret är enkelt för mej. När det ser ut som det gör i samhället och fler ställs utanför vill vi visa på ett alternativ som gör oss som bor och lever här viktiga för varandra, det kallas solidaritet.